onsdag 20090624


tack till mina fina vänner mia, alex och marcus för trevligt och mysigt sällskap under midsommarhelgen.






tisdag 20090623

varje dag är svartvita dagar som följs av ett rutmönster.

stiga upp
jobba
komma hem
somna
_________

stiga upp
jobba
komma hem
somna

det följs av liknande dagar som går i samma gråskala utan tendens till färgklickar.

jag vill ha färgkavalkader av blått, grönt, rött, gult och lila. explosioner av färger där allting blandas och reflekterar varandra. allt istället för de nyanser som finns på min näthinna.

grönt som blått som rött som gult som svart. svart. vitt. grått. grått. grått. grått.

____________________________________

rutiner, policys, vanor och regler. jag vill leva utan dem.
jag vill ha tillbaka min vardag.



måndag 20090608

Snart är det sommar, och jag har inte haft en enda tanke på vad jag ska göra på min semester. Mina drömmar har gått i kras och min vardag ter sig som en mörk höstdag då skymmningen kommer mitt på eftermiddagen. Midsommar är helt oplanerad, bästa vännen jobbar och jag önskar så att hon var ledig.

Igår, efter att pappa hade skjutsat hem mig, så insåg jag att jag var tvungen att göra någonting med min lägenhet, den behövde en fysisk förändring efter allting som har hänt. Korten togs ner, ramarna arkiverades, mina klänningar hängdes upp på nya galgar, köksluckorna fick fina schabloner, minnena och breven och känslorna lades ner i lådor och bars ner i källaren.

Det är konstigt att allting man möter i vardagen kan påminna om en människa, Ketchup-reklamen på tv. Tidningsintervju med en person. Ett modemagasin. Ett tv-program. Tankarna på ett resmål. En handskriven kommentar på kylskåpet.

Mitt kylskåp står tomt och hånskrattar åt mig om kvällarna. Den bag-in-boxen som stått där i ett och ett halvt år börjar ge upp hoppet om en trevlig kväll och resterna av en tomatsoppa blänger på mig från dörren.

Ska ta en lång promenad ikväll, rensa tankarna och fundera på hur framtiden ska te sig. Hur jag ska göra med resten av året. Jag vill räta på ryggen, säga min åsikt och titta på personen utan att blinka eller vända bort blicken.

Det finns en sång, för alla dem..

.. M.S- mitt i nittiotalet.

När jag hör den låten tänker jag på alla de drömmar som förblir o-uppfyllda. Jag tänker på alla vackra löften som inte hålls och alla tänkta idéer som inte blir genomförda. Alla skratt som tycks fastna i halsgropen. Alla onda aningar som infrias och alla bekymmer som läggs på någons redan tyngda axlar.

Jag tänker på alla vänskapsrelationer som tynar bort, all kärlek som slocknar och allt hopp som dör. All världens ondska, all världens hat. Alla tragiska människoöden och alla hemska minnen som många människor tvingas bära på. Allt dessa tankar bara av att höra en låt...

Timma efter timma, dag efter dag. Varje dag vid skymning utplånas alla lugna känslor som dagen har frambringat och de stormar återigen.

5,5 tillbaka på noll igen.


RSS 2.0