måndag 20100524
jag ber i förhand om ursäkt för svordomarna nedan.
idagär det den där jävla dagen och jag har jag gett mig själv ett ultimatum. jag har försökt bestämma mig för att antingen gå kvar i gamla fotspår, tankar och funderingar och släpa fötterna i marken eller försöka se framåt, försöka fatta att det är bara upp till mig hur min framtid kommer se ut och att jag måste släppa taget för att någonsin kunna må bra igen och kunna njuta av allt det där som jag borde njuta av i min ålder. jag har inga höga förväntningar om hur min intalelse (vet inte om det finns något ord som heter så) kommer att gå överhuvudtaget men tro fan att det är på tiden att jag rätar på ryggen.
troligtvis kommer jag ångra mig om fem minuter och tänka att jag inte kommer fixa det eftersom jag redan har försökt i ett år.
men nu när jag har det nedskrivet så blir det automatiskt en morot.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Huvudet upp och fötterna ner kära kusin. Du är en stark tjej och jag tror du vet vad du vill inerst inne, kämpa för det. Det är som herr Winnerbäck säger: "Med solen i ögonen och spilld mjölk överallt..."
Postat av: Elin
Åh, vad jag kan känna igen det där. Att veta att man måste bestämma är det värsta och det svåraste jag vet. Man är alltid rädd att välja fel. Men du har så rätt i att det är man själv som får bestämma hur ens framtid ska se ut och om man har den möjligheten så vore det en skam att inte utnyttja den.
Släppa taget är inte lika med falla i intet, vem vet du kanske är närmare marken än du tror!
Stå på dig vännen och vad du än väljer så finns alltid möjligheten till ett nytt val om det behövs.
Trackback
